Mitt livs dilemma

Hej alla fina!

Nu är alltså tiden efter tentorna kommen och jag har, som ni kanske minns att jag skrev i det förra inlägget, några frågor som söker svar. Nu, när jag faktiskt har tid, tänkte jag göra ett tappert försök att besvara frågorna.

Den första frågan lyder enligt följande: Varför trivs jag i Stockholm? En fråga som egentligen inte är särskilt svår att besvara. Den främsta anledningen till att jag trivs i Sveriges fina huvudstad är just Handelshögskolan och de fantastiska vänner och den underbara gemenskap min tid på skolan har resulterat i. En annan tänkbar anledning är stadens (ja, stadens, d.v.s. främst ”innanför tullarna”) sköna atmosfär. Jag älskar tanken på att en dag ha möjligheten att bo i en alldeles egen lägenhet i Vasastan. Tanken på att möjligheterna i staden är oändliga – på så många sätt. Jag betvivlar att det vore korrekt att kalla mig för en storstadstjej, men jag älskar känslan av att staden aldrig riktigt sover. Det vilar liksom något magiskt över det hela.

En fråga som är desto svårare att med säkerhet besvara är denna: Varför trivs jag inte med mitt liv i Stockholm? Å ena sidan är jag övertygad om att det beror på min boendesituation. Att varje månad betala en summa pengar som hemma i Mora skulle motsvara en månadshyra av åtminstone en etta – med relativt stort kök – till den främling som bor i lägenheten man hyr ett pyttelitet rum i, det är långt ifrån optimalt. Att lägenheten dessutom ligger 40 minuters resa från skolan gör inte saken bättre. Å andra sidan vet jag inte om ett eget boende skulle innebära att jag trivdes bättre. Det enda som jag med nästan 100 % säkerhet kan säga skulle göra mig lyckligare vad gäller min boendesituation vore en alldeles egen lägenhet i innerstan. Och ja, jag vet att det är önsketänkande. Bara att låta fingrarna vandra över tangenterna och forma meningen som uttrycker denna önskan är att ha huvudet alldeles för högt uppe bland molnen. Men det är sanningen. Det är jag nästan helt övertygad om.

För övrigt är jag också säker på att en av anledningarna till att jag inte trivs med mitt liv i Stockholm är att det innehåller alldeles för lite kärlek, kärlek av den typ jag ständigt omgivits av ända tills jag flyttade hit. Trots att jag har fått mängder av fina vänner sedan jag flyttade till Stockholm – fler än jag ens vågat drömma om – känner jag mig ofta ensam och övergiven. Och det är ingen rolig känsla. Ingenstans. Aldrig någonsin.

Men: På vilka sätt gynnas mitt liv om jag flyttar hem respektive om jag stannar kvar? Och kommer utgången av det beslut jag fattar vara värd det jag går miste om genom att inte fatta ett motsatt beslut? Dessa frågor går i princip inte att besvara om man inte har facit i hand. Allt jag kan göra är att spekulera, men även det känns som en övermäktig uppgift. Jag låter därför dessa frågor förbli obesvarade tills vidare.

Vad vill jag med mitt liv? Om de senaste frågorna är svåra att besvara är denna helt omöjlig att besvara. Jag kunde ju knappt bestämma mig om jag skulle åka till Stockholm igår och gå på gasquen eller om jag skulle stanna i Mora en natt till och skippa gasquen. Åh, vad jag hatar min oförmåga att fatta beslut.

Nu kallar TV4 och underbara Solsidan. Det kunde inte komma lägligare.

blogstats trackingpixel

En reaktion på “Mitt livs dilemma

  1. sv: Åh tack bästa viktoria 😀 Har faktiskt bestämt mig för att göra det , ska våga haha 😉 <3

    Hur går det med skolan?

    styrka till dig <3

Lämna ett svar till linda Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>